opioidberoende

Mattias berättelse

Det som började som smärtlindring utvecklades till ett obevekligt beroende. Mattias förlorade sin hälsa, karriär och tillit.

Idag bygger han upp sitt liv igen och visar att återhämtning är möjlig.

När smärtlindring blev beroende – och vägen tillbaka till livet 

”Jag kunde jobba dygnet runt och läkaren skrev bara ut mer och mer”, säger Mattias.

Livssituationen blev ohållbar och doserna ökade. ”Vi var uppe i väldigt höga doser”, säger Mattias. ”Kroppen tog stryk, jag fick humörsvängningar, blev trött och kunde somna på möten eller framför ratten. Familjen kände inte igen mig.”

Mattias sökte hjälp på en vårdcentral: ”Jag gick därifrån med en helt ny identitet – som en andra klassens person.” Läkaren menade att doserna var så höga att han var tvungen att ta körkortet och skicka en orosanmälan till socialen.

”Det ställde mig i ett utanförskap. Det var så mycket skam och skuld. Jag tänkte att sånt här klarar man själv, det är bara att ta sig i kragen och bli frisk.”

Läkaren satte honom på nedtrappning, vilket inte fungerade. Han förlorade sitt arbete, blev hemmasittande och allt handlade om jakten på medicin för att undvika abstinens.

”När kroppen inte får sin dos börjar helvetet. Jag blev fånge i mitt eget hem, hade anfall som liknade epilepsi, låg ensam i ett mörkt rum, hade diarréer och kräktes. Jag tappade mycket i vikt och var ett vandrande skelett”, säger han.

Hans fru uppmanade honom att söka professionell hjälp. Han hamnade på behandlingshem men fick återfall.

”Jag försökte slänga tabletterna, kasta dem i toaletten, elda upp dem, göra vad som helst för att bli frisk. Men jag klarade det inte. Jag föll dit gång på gång.”, berättar Mattias.

Hopplösheten satte in och Mattias övervägde att ta sitt liv. ”Tanken fanns att alla andra skulle få det bättre om jag inte finns”, berättar Mattias.

När hans fru berättade att hon inte längre kunde stanna kvar i relationen, beslöt sig Mattias att lägga in sig på avdelning 65 för beroendesjuka. Där fick han information om LARO – läkemedelsassisterad behandling för opioidberoende. Han påbörjade behandling, fick effekt, vilket gav stark motivation att fortsätta.

Opioidberoende kan drabba vem som helst

Opioidberoende kan drabba vem som helst, något Mattias reflekterat över när han suttit i väntrummet för sin behandling. ”Det är en brokig skara som sitter i väntrummet och det är tydligt att sjukdomen drabbar människor från alla samhällsskikt. Du kan vara vem som helst – spelar ingen roll. Det slår lika för alla.”

Idag är Mattias 42 år och har varit i behandling i 1,5 år. Han känner sig stabil och jämn till sinnet. 

”Jag har raserat allas förtroende, men nu kan människor kan börja lita på mig igen. Jag har börjat bygga upp ett socialt liv och ekonomin. Jag är på väg att bli en hel människa igen.”