Hitta tillbaka till sin drivkraft

Redan som barn kämpade Richard med sin hälsa. ”Jag minns att jag var deprimerad redan som väldigt ung, och sedan kom ångesten under tonåren”, berättar han. Vid 13-14 års ålder började han röka cannabis. ”Det gjorde något med mig, det hjälpte”, minns han. Alkohol kom tidigt in i bilden, följt av amfetamin och senare kokain.

När han började arbeta professionellt eskalerade drogmissbruket. ”Jag hade en stadig inkomst. Jag var i god fysisk form, men började ta mycket kokain eftersom jag hade råd”, säger han. Festandet blev en vana.

”Vi levde på nätterna och sov på dagarna. Jag gled liksom in i det. Jag minns att jag tänkte: 'bara jag tar mig igenom veckan så kan jag ta kokain på helgen', och sedan började helgen tidigare och slutade senare.”

Under denna tid spelade Richard huvudrollen i musikalen Starlight Express. ”Eftersom föreställningen var så krävande och jag svettades varje kväll, blev det som en rensning från droger varje gång. Det var märkligt.”

En kväll provade han att röka heroin – ett avgörande ögonblick.

”När jag blåste ut visste jag direkt att jag var illa ute. Det var första gången jag tog en opioid. Det öppnade en dörr och var en verklig lättnad och tröst. Jag var 21, hade levt hela livet med psykisk ohälsa, och det var första gången jag kände mig bättre.”

Det blev starten på en kaotisk period. Missbruket förvärrades, avvänjningen blev svårare och cykeln djupare. Trots detta lyckades han fungera professionellt. ”Jag försökte anpassa mitt användande efter jobbet, men till slut suddades gränserna ut och disciplinen försvann.”

När han spelade in i Skottland träffade han sin blivande fru. Efter en period utan droger föll han tillbaka i missbruk när han återvände till London. ”Vi var förlovade, och jag visste att jag inte kunde gifta mig med henne om jag inte tog tag i min situation. Hon var den första i mitt liv som sa: 'Jag kommer att vara med dig.'” Hennes stöd blev avgörande för att han skulle söka hjälp och påbörja sin återhämtning.

Men vägen tillbaka var inte enkel.

”Stigma är ett stort problem – det hindrade mig från att söka hjälp i flera år”, säger han.

”Ju fler som inte passar in i den typiska bilden och ändå pratar om det, desto bättre. Jag tror att det är så man kan skapa verklig förändring.”

Idag lever Richard sitt bästa liv. Han har återfunnit sin ambition och är med och driver Grand Ambition Theatre i Swansea, där han producerar verk som låter marginaliserade röster komma till tals. ”Jag är tacksam varje dag. Jag har en fantastisk familj, jag älskar mitt jobb, jag får resa och uppleva saker – jag lever verkligen. Jag har återkopplat till min drivkraft. Framtiden ser riktigt ljus ut.”